Hemimorfit

Hemimorfit har länge varit känt som ett zinkmineral och förväxlades historiskt med hemimorfita kalaminit, ett äldre samlingsnamn för zinkmineraler. Det var inte förrän på 1800-talet som mineralogen Gustav Rose separerade och namngav hemimorfit som ett eget mineral år 1853.

Stenen har inte haft en tydlig roll i äldre kulturers smyckes- eller ritualbruk, delvis för att den är relativt ovanlig i täta, smyckeskvalitativa former. I modern tid har kristall- och healinggemenskapen uppmärksammat den för sina kommunikativa egenskaper.

De bästa fyndplatser idag inkluderar Chihuahua i Mexiko, Yunnan i Kina, Sardigen i Italien och Algeriet. Mexikanska hemimorfit med djupblå botrytiska ytor är särskilt populär.

Hemimorfit är ett mineral med en intressant kristallografi. Dess namn kommer från det faktum att kristallerna är hemimorfiska, alltså att de har olika utseende i var ände av kristallaxeln. Det är ett relativt ovanligt fenomen som gör stenen intressant för mineralsamlare.

Den blå till turkosa färgen i hemimorfit liknar ibland larimar eller turkos, och de blandas ibland ihop i handeln. Det är viktigt att notera att hemimorfit är ett zinkmineral med en annorlunda kemisk sammansättning och formel. En van samlare kan skilja dem åt på yta och kristallform.

I kristallarbete passar hemimorfit dig som söker en mild men klar energi för relationer och kommunikation. Den är mjukare än till exempel larimar och passar bra som en sten man bär under perioder där man aktivt jobbar med hur man kommunicerar och lyssnar.