Wavellit

Wavellit beskrevs vetenskapligt 1805 av den brittiske mineralogen William Babington och uppkallades efter William Wavell, en engelsk läkare och naturforskare som hittade det vid Plymouth, Devon, England. Det är ett av de tidigt moderna mineralen med ett tydligt ursprungsberättelse.

Hudsonkonventionen i mineralkretsar identifierade Arkansas-fyndigheter under tidigt 1900-tal och statens wavellitexemplar, med sina livfulla gröna radiella aggregat, kom att dominera samlingsmarknaden. Arkansas är numera synonymt med fin wavellit.

I kristallpraktik är wavellit ett relativt ovanligt val men har fått ett nisch-rykte som sten för beslutsamhet och klarhet.

Wavellit är ett av mineralvärldens mest visuellt distinkta mineral. Det är inte färgen eller transparensen som gör det unikt, utan mönstret: nålformade kristaller som strålar ut från ett gemensamt centrum i perfekta radiella aggregat, som ekrar i ett hjul eller som stålstrålarna från en sol. Varje aggregat är ett miniaturkonstverk av naturen.

Stenen bildas som ett sekundärt fosfatmineral i vittringszoner av aluminiumrika bergarter. Arkansas, USA är den mest kända kommersiella fyndorten, med nollpunkten i Montgomery County. Välformade gröna wavellitdrusor från Arkansas är de mest populära samlingsexemplaren. Cornwall i England har historiska fyndigheter, och stenen uppkallades faktiskt efter William Wavell som hittade den i Devon, England, 1805.

I kristallarbete är wavellit ett mer ovanligt tillskott men är uppskattad för sin symboliska och energetiska koppling till klarhet, riktning och beslutsamma aktion från ett centrerat inifrån-perspektiv.